Memento

Leonard lider av ett ovanligt fall av minnesförlust. Han kan inte skapa några nya minnen. Istället måste han tillförlita sig på rutiner, vanor och instinkter för att kunna göra det som måste göras, det enda som fortfarande ger honom en mening värd att (över)leva för - Han måste hitta och döda "John G", mannen som mördade hans fru...

---

William
När den här recensionen skrivs borde Bea ha kommit hem från sina äventyr, men valde istället att svabba däck ett litet tag till. Givetvis hindrar inte detta mig, utan jag skall istället försöka kompensera för hennes frånvaro så gott det går!

Memento var en mycket speciell film. Och då syftar jag inte bara på det faktum att huvudrollen inte kan minnas nånting. Nä, hela filmen är i omvänd kronologisk ordning. Jepp, du hörde rätt. Filmen första scen börjar med det klimax som resten sedan bygger upp (ned?). Detta ger tittaren nöjet att först få reda på vad som kommer att hända, och sedan bit för bit få reda på hur Leonards handlingar ledde fram till just det ögonblicket. Givetvis öppnar en sådan ordning upp för riktigt intressanta avslöjanden och tvistar, något som filmen inte är sen att utnyttja.

Memento är en mycket bra thriller. Skådespelarna är skickliga, manuset välskrivet, handlingen genomtänkt och själva genomförandet superbt. Det enda som jag störde mig på var den sista delen av berättelsen, som på sina ställen kändes lite hafsig. Inte något som drar ner filmen nämnvärt dock.

Memento är en film som kräver ganska mycket av sin åskådare. Det är inte något man skall titta på om man är en sådan som ogillar att tänka (jag vet att ni finns där). Smälter du för spännande, nyskapande och välskrivna thrillers skall du dock leta reda på filmen så fort du bara kan. Den är väl värd det.

Betyg: 8/10

SLUTBETYG
8/10

Rise

Action

När reportern Sadie Blake rotar i en mystisk (och blodig) kult går inte allt som beräknat. Hon dör. Men ödet vill annorlunda och Sadie vaknar snart upp från de döda med en törst efter inte bara hämnd - Utan blod...

---

William
När den här recensionen skrivs är Bea ute på böljan den blå och dricker rom. Hon kan därför inte recensera några filmer för tillfället. Givetvis hindrar detta inte mig, utan jag försöker istället kompensera hennes frånvaro så gott det går (Även fast jag måste erkänna att det är roligare att se på film tillsammans med henne)!

Rise var... Eh... Jäklans vad jag sett dåliga filmer på sistone. Rise var medioker. Punkt. Den följde alla tänkbara ramar för hur en sådan här film "skall" vara och jag upplevde den både seg och förutsägbar. Actionscenerna var styltiga och Lucy Liu i rollen som Sadie Blake var en avskyvärd upplevelse. Hon måste vara en av de sämsta skådespelare som någonsin satt på sig ett par huggtänder... Eller ställt sig framför en kamera över huvud taget.

Okej, jag kan överdriva en aning, men när den mest trovärdiga skådespelarinsatsen kommer från Manson i birollen som barägare är det dags att säga stopp. Rise är en medioker film för en medioker filmkväll. Se hellre något häftigare om du är ute efter action och vampyrer.

Betyg: 4/10

SLUTBETYG
4/10

Dead Silence

I byn Ravens Fair berättar man ibland för sina barn legenden om Mary Shaw, buktalaren som blev anklagad för kidnappning och mördad av byborna, för att sedan bli begraven med sina dockor. Enligt legenden hemsöker hon nu byn för att hämnas sin död, något som har lett till att man i Ravens Fair ser buktalardockor som ett dåligt omen. Givetvis levereras det en dag ett paket utanför James och Lisas dörr, som visar sig innehålla en sådan docka. När Lisa blir oförklarligt mördad misstänker James att dockan har något med mordet att göra, och i jakt på sanningen reser han tillbaka till byn där han en gång växte upp - Ravens Fair...

---

William
När den här recensionen skrivs är Bea ute på norska farvatten och plundrar. Hon kan därför inte recensera några filmer för tillfället. Givetvis hindrar detta inte mig, utan jag försöker istället kompensera hennes frånvaro så gott det går (Även fast jag måste erkänna att det är roligare att se på film tillsammans med henne)!

Dead Silence är en film av samma personer som skapat Saw-filmerna, något som ledde till att jag var ytterst skeptisk till den (Saw är nämligen något av det löjligaste jag vet). Dock gav jag det hela en chans då handlingen lät intressant, och vafan, buktalardockor måste vara något av det läskigaste som finns?

Tyvärr är inte Dead Silence speciellt underhållande. Handlingen visar sig snart (cirka en minut in i filmen) vara olidligt bombaderad av klichéer, och man tröttnar snabbt på alla chockeffekter som poppar upp här och var. Det kanske fungerar i en blodskvättarrulle som Saw, men inte i en klassisk skräckfilm. Karaktärerna som presenteras är även de ganska tråkiga, och då främst huvudpersonen James, som ser så dum ut och beter sig så idiotiskt att jag bara vill vomera vilt likt en Smog över hela hans uppenbarelse. Nä, Dead Silence är en medioker film som kanske kan underhålla om man är flera stycken som ser på den samtidigt... Kanske.

Betyg: 3/10

SLUTBETYG
3/10

The Mothman Prophecies

När stjärnreportern John Kleins fru går bort vänds hela hans liv upp och ned. Två år senare börjar mystiska händelser inträffa i Johns liv, och utan att veta hur det går till så hamnar han i byn Point Pleasant, som på senare tid fått besök av en varelse som de utsatta beskriver som en "mothman". John börjar undersöka händelserna, och i jakten på malmannen finner han även spår efter sin hustru. Kan hon fortfarande vara i livet?

---

William
När den här recensionen skrivs är Bea ute på de sju haven och lever rövare, och kan därav inte recensera några filmer. Givetvis hindrar detta inte mig, utan jag försöker istället kompensera hennes frånvaro så gott det går!

Tillbaka till filmen igen då. Mothman är en film som jag till en början, första gången jag skulle se den, ställde mig lite tvekande till. Richard Gere (eller mannen med de små ögonen som jag kallar honom) låter ju inte som någon som skulle kunna förmedla speciellt stor spänning, och namnet "The Mothman Prophecies" låter ju bara... Flummigt?

Som tur är så stämde inte mina farhågor alls. I själva verket är detta en fantastisk thriller med superbt skrivet manus och en berättelse som blir riktigt nedrans obehaglig på sina ställen. Det tar emot att erkänna det, men Richard Gere lyckas bra med att gestalta den sanningssökande och desperata John Klein, och de andra huvudrollsinnehavarna levererar även de. Jag rekommenderar "The Mothman Prophecies" till alla som vill uppleva en välskriven och rejält obehaglig thriller, och vill även rekommendera er att se den flera gånger, då berättelsen bör analyseras... Genomgående... Hehehe.

Enda anledningen till att det inte blir en 9:a den här gången är de flummiga scenbytena, som jag stör mig något otroligt på. Sluta upp för fan!

Betyg: 8/10

För att få ett så balanserat betyg som möjligt beslutade jag mig även för att sätta mina föräldrar framför filmen. Det är deras betyg, tillsammans med mitt som bildar slutbetyget.

Morsan
Smärtsam, mörk thriller. På vissa ställen något seg.

Betyg: 7/10

Farsan
Snyggt uppbyggd och spännande thriller.

Betyg: 6/10

SLUTBETYG

7/10

Läsarnas egna recensioner!

Både jag och Bea har funnit det väldigt underhållande att recensera alla de filmer vi sett på den senaste tiden, och skulle tycka att det blev ännu trevligare om vi kunde få veta vad ni, våra kära läsare, tycker om de filmer ni sett . Därför har vi nu beslutat oss för att titt som tätt tillägna ett inlägg här i vår makabra, obehagliga och gastkramande skräckfilmsblogg till just er!

För att skriva en recension som kan vara med här på Mutilated Reviews behöver du endast följa dessa enkla riktlinjer:

• Recensionen skall bestå av en kort beskrivning av Handlingen, själva Recensionen samt ett Slutbetyg mellan 1-10.

• Recensionen skall vara kort (runt 300 ord) och fokusera på dina tankar om filmens helhet.

• Recensionen skall vara rättstavad och använda korrekt grammatik.
  

• Filmen skall antigen vara en skräckfilm eller en thriller. Det är inte ett krav, men helst skall filmen även vara en relativt modern sådan.
  

• Filmen som ni recenserar får givetvis redan ha recenserats av oss här på sidan.
  

• Recensionen skall skickas till: mutilatedreviews@live.se

• Glöm inte att bifoga ditt namn i mailet.

Kom ihåg att:

• Vi på Mutilated Reviews bestämmer vilka recensioner som kommer med på sidan.

• Vi på Mutilated Reviews har rätt att ta bort din recension från sidan utan att meddela dig först.

• Vi på Mutilated Reviews kan ändra i din recension efter eget tycke, dock inte innan vi frågat dig först.

Så, vad väntar ni på? Skriv!

Dark Floors

När Ben märker att hans sjuka och autistiska dotter Sarah snarare verkar fara illa av sin vistelse på sjukhuset än att bli bättre av den bestämmer han sig för att leta efter en bättre plats för sitt barn. Det hela går dock inte riktigt som planerat när han, tillsammans med sin dotter och några ytterligare stackars personer blir inlåsta i sjukhuset av det finska monstret Lordi och hans bandmedlemmar som rest sig ur helvetet för att jävlas med allt och alla... Vafan?

---

Bea
Okej, jag var förväntansfull eftersom jag tyckte att det kanske kunde vara en bra film, den hette liksom Dark Floors och utspelade sig på ett sjukhus. Det låter ju ändå rätt bra. Sen när förtexterna kom så började finska namn dyka upp och jag tänkte att okej, en finsk film.. Det kan väl funka ändå. Sen trädde namnet "Mr Lordi" fram som en av de som idén kom från från början. Va? Lordi? Göra film? Jag mindes svagt att jag nångång hört om en film med Lordi i och den uppenbara reaktionen blev "ÅÅÅH NEEEEEEEEEEJJJJJ!!!" Men vi bestämde oss för att ge den en chans ändå, trots att det var en finsk rysare med Lordimonster.

Det positiva först nu då, filmen var väldigt snyggt filmad och hade helt klart ett väldigt bra sjukhus att jobba med, miljön var toppen helt enkelt. Så kommer vi till det här med Lordi. Hm, var ska jag börja? Lordimedlemmarna var monstren som hauntade på sjukhuset, så länge ingen av dem dök upp så kunde det nästan vara spännande till och med. Men så fört man såg/hörde/fick reda på att någon av dem kom var det kört, de byggde upp spänningen för något och förstörde den sen så brutalt att jag nästan blev mörkrädd. Lordis kostymer var exakt likadana som de är när de står på scen och det känns bara inte rätt med hårdrockarmonster i en seriös skräckfilm. Jag måste även tillägga att om man vill förstå vad som händer bör man läsa på efter att man har sett slutet för att överhuvudtaget fatta vad som egentligen hände, eller analysera den i flera timmar utan resultat. Fritt val!

Betyg: 2/10

William
Att Dark Floors inte är en komedi, att den helt allvarligt är skriven av Eurovisontrollet Lordi och att det är han, tillsammans med resten av hans plastiga fantasymonster som utgör filmens antagonister gör filmen till något helt unikt... Och kanske något av det dummaste jag sett. Aldrig någonsin kommer monster med nitbeklädda läderjackor och guldkedjor runt halsen bli något annat än löjeväckande, och Dark Floors är i desperat (DESPERAT) behov av en stor skopa självdistans; Men nej, Lordi verkar tro att han kan skrämma slag på folk med lite plastmasker och Hard Rock Hallelujah. Enda anledningen till att den här filmen få en tvåa i betyg av mig är det förvånansvärt grymma sceneriet och filmandet. Ibland kan man nästan tro att det är en riktig skräckfilm. Tills valfri Lordimedlem dyker upp då vill säga.

(P.S. Måste tillägga att filmen faktiskt har en ganska intressant handling, som tyvärr förstörs av usla spänningsmoment och billiga trick. Vill du kunna säga att du har sett allt är det här en film för dig... Annars finns det betydligt bättre rullar att viga sin filmkväll åt.)

Betyg: 2/10

SLUTBETYG
2/10

Slither

Starla Grant bor i en lugn småstad, en sådan där alla känner alla, tillsammans med sin man Grant Grant. När en mystisk meteriot plötsligt slår ned i en närliggande skog förändras deras vardag snart abrupt. Grant blir övertagen av en rymdmask som färdats med meterioten och börjar att bete sig högst ovanligt. Starla, och resten av byborna måste nu försöka rädda sig själva från Grant och hans armé av rymdmaskar, något som visar sig vara svårare än vad de först trott...

---

Bea
Alltså ni ser ju bara handlingen, den här filmen var helt sjuk. Lite i stil med Black Sheep om ni kanske har sett den. Men som vi alla vet är även jag lite sjuk och jag älskade den här filmen. Först direkt efter vi hade sett den var det lite såhär "... öhm... jaha.. eeeh... det var ju.. speciellt..." men när man har funderat lite nu i efterhand så är det faktiskt en riktigt bra film. Hela handlingen måste jag säga att jag tycker är extremt bra genomtänkt, alla kommentarer som karaktärerna fäller är så underbara hela tiden! Detta kompenserar för att man inte kommer in så mycket i karaktärernas liv, mer fokus på tarmar. Gillar man aliensplatter är detta verkligen något att titta på. En av sakerna som gjorde filmen så bra var att den inte var som alla andra, den är egen och blandar saker man inte brukar blanda.

När det kommer till det här med att det faktiskt är en slags skräckfilm.. Hm. Vill man bli rädd så ska man inte titta på den här. Möjligtvis kan man bli lite äcklad av tarmar och alienmaskar som vill in i människor, men det är ju inte precis så att man blir rädd. Man kanske borde tillägga att detta är en splatterkomedi, och den lever verkligen upp till sin genre.

Jag hade nog velat ge den ett halvt poäng till, men nu ger inte vi halva poäng och då måste jag tyvärr sänka den. Men helt klart värt ailiensplatter!

Betyg: 7/10

William
Den här filmen var... Ja, speciell. Även för att vara en splatterfilm. Onda, kollektivt tänkande alienmaskar kommer till jorden via rymdsten och försöker zombiefiera mänskligheten. Sug på den. Handlingen är lika galen som den är genial, och även fast huvudpersonernas relationer inte riktigt hinner engagera mig räddas det hela av just handlingen. Förövrigt är filmen faktiskt förvånande välgjord, maskarna är övertygande slemmiga och tarmarna är... övertygande röda, eh.

Ett varningens finger dock; filmen är extremt förutsägbar på sina håll, och skräcken har fått böja sig för komedin. Att titta på Slither för att skrämma upp dig själv rekommenderas därför inte, men är du ute efter att få skratta åt det mest bisarra scenerna i en film på länge så är den absolut värd sina 95 minuter!

Hint: Ibland lönar det sig även att titta på heeela eftertexten...

Betyg: 7/10

SLUTBETYG
7/10